Hur kyrkan kunde stötta kungamakten under medeltiden

Konflikter mellan kungamakten och kyrkan om var gränserna för deras respektive maktbefogenheter skulle gå var vanliga under medeltiden. Men samarbete mellan kungamakten och kyrkan var nästan ännu vanligare. Bägge makterna i samhället kunde ha nytta av varandra och stötta varandra. Medan kungamakten kunde stödja kyrkan med vapenmakt så hade kyrkan vapen att stödja kungen med som ofta var minst lika effektiva under medeltiden. Ett svenskt exempel har vi från Telgekonciliet 1279. Det betonar kyrkans rätt att ingripa mot alla som medverkar till att fördriva, tillfångata eller döda en av kyrkan krönt kung. Det fastslås också att den som fördrivit en av kyrkan krönt kung aldrig själv får krönas till kung av kyrkan.

Emellertid kunde kyrkan sanktionera att en kung störtades genom att bannlysa denne; bannlysningen återkallade den legitimitet till kronan som kröningen gett och frigjorde undersåtarnas från sitt trohetslöfte till kungen. Med andra ord kunde en kung, så länge han inte stötte sig med kyrkan, räkna med hennes fulla stöd mot alla försökte beröva honom tronen. Kyrkan å sin sida räknade med fullt stöd från kungamakten och också ofta med olika kungliga privilegier som skulle stärka hennes rättigheter.

Annonser
Det här inlägget postades i Medeltidshistoria. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s