Tendensen i Väst att förringa utvecklingen i Kina

Efter att under INQUA-konferensen i Bern ha träffat, och talat med, ett antal framstående kinesiska klimatforskare och sedan, efter att jag kom hem, talat med folk som anser att kineser blott kan kopiera västerländska uppfinningar och saknar egna initiativ så har jag reflekterat lite över den alltför vanliga tendensen här i västvärlden att förringa Kinas utveckling. Det är allmänt bekant att Kina under de senaste årtiondena har gjort enorma ekonomiska framsteg. Nyligen gick värdet av Kinas industriproduktion om värdet av USA:s industriproduktion. Kina har, trots att många i befolkningen där ännu är fattiga, blivit en ekonomisk supermakt. Medan ekonomin har liberaliserats har diktaturen bestått med kommunistpartiet i ledningen.

En del uppfattar Kina fortfarande som en rent kommunistiskt ekonomi, i stil med Kubas, och ser den ekonomiska liberaliseringen som föga mer än kosmetisk. Det är knappast riktigt. Kinas ekonomiska politik har verkligen genomgått en kraftig omvandling. Det har också skapats en stor nyrik överklass och en ännu större medelklass i Kina som är köpstark. Bara för att kommunistpartiet har behållit det politiska monopolet innebär det inte att vi längre har att göra med en kommunistisk ekonomi. Genom att inte inse den ekonomiska strukturomvandlingen i landet underskattar man lätt Kinas potential.

Det är riktigt att kinesiska företag har kopierat – eller i vissa fall plagierat – västerländska uppfinningar och fortfarande gör det i stor utsträckning. Genom billig arbetskraft har kinesisk industri kunnat bli ledande samtidigt som den stått för relativt få egna uppfinningar. Frågan är dock inte detta verkligen beror på en oförmåga att i Kina göra innovationer eller om det snarast är ett resultat för att kineserna har haft så kort tid på sig sedan den tid landet var fattigt och industriellt outvecklat. Att skapa en miljö för innovationer tar tid. Mycket talar för att saker och ting börjar förändra sig.

Kina är nu ett industrialiserat land med många högutbildade och som satsar mycket på forskning. Inom till exempel utvecklingen av elbilar ligger kineserna, liksom indierna, ganska långt framme. Kinesiska forskare publicerar sig allt oftare i ledande internationella vetenskapliga tidskrifter som Nature och Science. Dessutom, den starka ekonomiska utvecklingen har skapat ekonomiska förutsättningar för en ökad satsning på forskning och industriell utveckling. Utan att vara Kinaexpert kan jag inte vara annat än djupt imponerad av det kinesiska ekonomiska ”miraklet” och enligt min mening tyder det flesta på att Kina i snabbt ökande grad också kommer att bli ett ledande land för både grundforskning och industriell utveckling.

Advertisements
Det här inlägget postades i Diverse, Privat. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Tendensen i Väst att förringa utvecklingen i Kina

  1. Kina var fram till för 2-3000 år sedan världens mest högteknologiska nation, då man byggde båtar lika stora som dagens hangarfartyg, medans vi Europa och andra delar av världen precis hade kommut ur stenåldern.

    Man byggde en flotta av dessa enorma skepp som seglade runtom i världen och kartlade den.
    När man kom hem så beslöt landets kung att bränna alla skepp och utplåna all kunskap man hade samlat in. Historien kring detta är mycket intressant.

    För den kunskapstörstige so vill veta mer så finns det ett otal intressanta vetenskaps-dokumentärer kring detta på fildelningsnätverken.

  2. Kan inte annat än hålla med. Som vanligt ett klok inlägg från denna författare. Vi bevittnar just nu historia och den som inte hänger med riskerar att möta samma öde som de mekaniska räknemaskinerna. Men jag väntar på ett bok som kan förklara hur en av världens vansinnigaste regimer på något decennium tycks ha blivit en av de klokaste. Är inte det vi bevittnar just nu inte en slags demokratins kris fastän få vill erkänna det? Detta betyder inte att slutsatsen kan dras att diktaturer i allmänhet eller ens i enstaka fall skulle vara överlägsna, därtill finns alltför många skräckexempel och problem. Men våra demokratier behöver långsiktighet kombinerat med framtidsoptism. Dessa båda tycks KIna nu ha medan vi har ingendera. Tro på framtiden ger oerhörd styrka. Här har vi mycket att lära. Dessutom behöver både vi och Kina en väl fungerande press (media), den klassiska tredje statsmakten som numera hos oss mest tycks vara den första skvallermakten med minimala gransknings- och bildningsambitioner. Hur nivån kunde falla så lågt och vilka konsekvenser det får (fick) blir en maffig bit att ta tag i för framtidens historiker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s